Vintertid ger vinterväg

Vintertid är huggartid, då den frusna marken ger möjlighet att ta sig fram på ytor som på sommaren är för sanka. En väl nertrampad väg på en mosse ger en hållbar och bärande väg som kan användas tills tjälen går ur marken, förhoppningsvis ett par månader till. Nordsvenska stoet Doyjan och hingsten Zoldat 1995 jobbade på fint med släplassen under dagen. Det fungerade alldeles utmärkt trots att vare sig Doyjan eller praktikanten varit i körtagen på senaste tiden. Hon kommer att vara med på körkurserna framöver, så kanske får deltagarna köra ett av Sveriges finaste Nordsvenska ston. Premieringspoäng talar sitt språk men det är i skogen det gäller och där är hon riktigt fin att köra.

En ringrostig praktikant vid tömmarna och en lätt otränad Doyjan spelade ingen roll, - virket kom ut till avlägget, som tänkt. Zoldaten gick som en klocka hela dagen. Aningens uppmuntrad av att jobba tillsammans med sto, sannerligen.

Den fantastiska kombinationen till trots, kommer Doyjan att få träffa en annan hingst till våren. Lars-åke nämnde Smedsmo Lindar som den tilltänkta. Senast Doyjan och Smedsmo Lindar träffades så blev resultatet Dexter, en storväxt fux, numera vallack. En blivande körhäst på Ryasjö hästgård.

Denna vinterdag i skogen var som gjord för en middag på Skogsgläntan. menyn är kort, men god för skogsarbetare; stekt fläsk, kokt potatis och bruna bönor blir man mätt av och gott är det!

Zoldat 1995 och Doyjan.

Vinterväg som bär. Hästar har trampat ner mossen i blött tillstånd och vattnet som trängt 

upp har tillsammans med mossan bildat en stenhård yta som bär häst och tunga lass.

Inga stickspår här inte. Allt är manuellt hugget då mossen till denna del av
skogen inte bär en skördare. Då blir det lite lite svårare att köra med
häst, men utmaningar växer man med, häst som praktikant.

Lars-åke hugger in på Skogsgläntans paradrätt;
bruno bönor, potatis och stekt fläsk, denna gång
 trimmad med lök och vitlök i örter t o m.